Från pennan till svarven – ett byte av yrke

  • On 17 oktober, 2017

Vi träffar Malin Taipale, i grunden utbildad journalist med en längre tids erfarenhet på området. Hon går för närvarande en KPU för att omskola sig till slöjdlärare och arbetar under tiden till och från som lärarvikarie.

Vad var det som gjorde att du valde att omskola dig?

– Två orsaker egentligen. Dels så jobbade jag som journalist, och det är svårt att få ett stadigt jobb och kunna planera någonting, att inte veta  vad man kommer göra om 1-2 år. Arbetsmarknaden är så osäker och det blir mer och mer att göra på mindre tid. Då kände jag inte att jag brann tillräckligt mycket för journalistikyrket för att stå ut med det. Sedan så hade jag tidigare testat att vikariera inom förskolan, så när jag under en period hade lite mindre med journalistjobb så testade jag även att vikariera i grundskolan, bl a som slöjdlärare, och det tyckte jag var roligt då jag gillar att jobba med något kreativt.

På området att tycka om sitt arbete så menar Malin att det är viktigt med passion som lärare

– Man måste tycka om ens ämne, oavsett om man undervisar i slöjd, svenska, historia eller något annat. Man måste vara engagerad i sitt ämne och tycka att det är roligt, för det sprider sig till eleverna. De måste se att du som lärare tycker det här är kul.

Inspirera i klassrummet är viktigt

– Sedan när det gäller slöjden så gäller det att skapa frihet men med ramar. Alla kan inte bara skapa fritt, det är inte bra att ha en uppgift där läraren enbart säger “gör vad du vill”. Det ska vara en uppgift som har ramar, sedan ska det ju såklart finnas olika alternativ. Det kan finnas mycket frihet inom ramar också. Om eleverna har i uppgift att bygga något i trä, kan läraren med hjälp av en genomgång berätta om olika konststilar och ge exempel på hur man kan göra utifrån dem. Många elever kan behöva lite hjälp på traven och det är ju så kreativitet fungerar. Den uppstår inte ur tomma intet, utan ofta är man inspirerad av någon annan. Så läraren måste se till att det finns inspirationskällor helt enkelt.  

På frågan vad som Malin ser som en utmaning som slöjdlärare så är planering och uppföljning för varje elev en stor del

– Ofta känns det som att man inte hinner. Det går att planera för det med att ha kontakt med varje elev och följa dem i deras utveckling, så att man ser till att behandla dem rättvist. Det är något jag tror man får jobba med hela tiden. Det handlar inte bara om att hjälpa eleverna, det handlar även om att se dem. Då får man utforma undervisningen på något sätt så att det finns en naturlig återkoppling mellan lärare och elev. Det gäller att planera.

Ämnet slöjd är oftast fysiskt betingat, men ibland finns inte alltid en slöjdsal tillgänglig av olika anledningar. Kan en slöjdlektion ändå genomföras?

– En slöjdsal behövs för att använda maskinerna och utrymmet men sedan är det ju ganska mycket som går att göra utan en slöjdsal också. Det finns en hel del handverktyg att tillgå, så alla uppgifter kräver inte en slöjdsal. Jag skulle en gång ha trä- och metallslöjdsundervisning i en skola som höll på att byggas om, och då hade vi slöjdlektion i ett helt vanligt klassrum. På planeringen var att vi skulle göra spiktavlor, så det fick bli en lösning av att använda hörselkåpor och arbeta med stöd av golvet för att det inte skulle låta lika mycket. Att hålla en lektion helt teoretisk går men då slöjdlektioner ofta är 80 minuter långa så funkar det inte riktigt att man står och pratar hela den tiden, det kan bli svårt för eleverna att hålla uppmärksamheten. I en eventuell brist på verktyg kan man göra ett arbete av något slag, om slöjdhistoria eller de estetiska uttrycken över tid, för att nämna några exempel. Oavsett så är det bra att blanda lite, så att det både finns teori och praktik i undervisningen.

Att skapa en bra relation med eleverna är viktigt, men kan ibland kännas svårt, speciellt som lärarvikarie. Vad kan underlätta?

– Man ska vara sig själv och sedan får man ha någon slags balans mellan att vara schysst och vara auktoritär. Vid undervisning måste man vara bestämd. Om man är ny så är det mycket att eleverna testar gränserna, och då får man sätta regler. Det bästa är om man kan utforma reglerna med eleverna och tillsammans diskutera hur vi vill ha det i klassrummet. Vad är okej, vad är inte okej? Men man måste i grunden ha lite auktoritet.

0 Comments